No this is far from ideal
Stina Nordenstam- Parliament square

Eeey Maaannen... Idag är måndagen som aldrig började. Ni vet dagar som är grå som man har massa planer för (eller ja, sånt man borde göra i alla fall, planer låter lite fööör positivt i detta fall...) men som egentligen aldrig kommer igång och man är mer zombie än något annat. Men i alla fall.

Denna vecka känns stressig, av någon anledning. Jag har gruvat mig hela dagen för att kolla i kalendern fast jag borde verkligen styra upp det men jag är för tom i huvudet för det. Men imorgon är det i alla fall gympa som gäller med Mika, det ska bli skööönt. Jag  tränade faktiskt hela två gånger förra veckan.

Apropå det, igår när jag var på gymmet hände det något mycket otrevligt...

När jag var på väg hem oh skulle precis ta mina skor så möter jag en kille/man ehm..Kanske typ 25 nåt som tittar ganska mycket (jaa, jag har sett honom där förut...) och precis när vi möts så säger han hej. (Inte för att jag hörde, hade ju musik i öronen, men hans läppar formade ett hej...!) Men ja, jag gjorde en typisk Malin-grej och råkade "missa" det. Men hallå! Jag vill inte att han ska säga hej! Jag vill INTE ha en social kontakt på gymmet. Jag vill gå till gymmet, vara i min egen värld, vara skabbig som bara den och få svettas i fred!!! Det roliga i det hela är att han ser lite ut som en fulare verison av Ed. TV-serie som gick på femman för några år sen...Jättebra serie! Jag saknar det massor...! Men åter till detta problem, för nu är jag lite rädd för att gå dit, vill inte stöta på honom igen. Inte nog med att jag är rädd för en kille som jobbar på min ICA, nu är jag rädd för en kille på gymmet också. När ska det här sluta?!?!?

Jahadå. Nu är det dags att göra annat. Förresten bakade jag muffins förut mohaha. Tänkte bara att det var viktigt.

Förresten, om en vecka kommer Hanna hem! Wiiie!

Perishers- Come out of the shade

Mitt beroende har inte lagt sig någonstans. Eller det beror på hur man ser det, precis just nu lyssnar jag faktiskt på en nyupptäckt. Jag kallar henne Jennie Abrahamson, går att finna på myspace som resten av världen. När ni ändå är inne kan ni ju kolla upp Ludvig Svartholm, speciellt hans låt 7 O'clock. Den gillar jag nog. Eller nu ska vi inte fara med osanning, jag gillar den mycket.

Nu kanske du undrar vad en tös som jag gör uppe fortfarande när klockan blivit elva om hon gick upp halv fem...? För minsann just den tösen jobbade imorse och hon skulle vilja beskriva dagen såhär:

Dagens cykelpump stavar jag TORKARBLAD. Du vet, vindrutetorkare? bil?

Gäsp, nähäru Liselott (vardååå?) ska jag kanske ta mig samman?

and we were happy
until it came too close one day
Dilba-Im sorry

Okej, nu är det gjort.Nu har jag skickat ansökan till universitetet för i vår. Puh, vilken urladdning. Inte nog med att jag hade ångest över att göra det, då har dom haft problem med sidan och förlängt (!) ansökningstiden till på torsdag, vilket leder till tre dagar till som jag kan vela på, bara för att jag kan. Typ. Det kanske kommer en liten lista senare, men efter jag velat färdigt i sådant fall.

Idag råkade jag bli nästintill svarthårig. Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt hade jag bestämt mig för att en toning var på sin plats och innan jag hade hunnit blinka hade jag cyklat iväg och fixat en sådan. Bildbevis kommer nedan, var bara tvungen att köra med en ful posébild:D haahah

Sen till Id-orna. Ida-orna. Ehh ja. Ida, tack för de fina orden! Och andra Ida, du skulle varit med! Du skulle älskat det! Saknar dig...

Carefree-the Perishers

Efter en lyckad helg är jag nykär! Eller vad säger man när man var och sen blev igen? Det är var jag är i alla fall, återigen back to one year ago...

Men för att återberätta händelseförloppet.

För ett år sedan introducerade Ida mig för min framtida kärlek. Jag blev störtförälskad på ungefär två sekunder. Efter några månader kunde jag inte fortsätta utan var tvungen att göra slut på det hela för att jag hade lite för dåliga minnen. Men nu är jag back on track sattsäga. Det gick till så att kärleken skulle spela på V-dala och då kände jag att jag bara var tvungen att göra min riktiga nationspremiär där och då.

Kvällen var magisk. Den började med en cykeltur genom Uppsala hem till min dejt för kvällen (den andra Ida) efter lite inhandlande av viktiga varor på den lokala ICA så bar det av tillbaka där det förbereddes en romantiskt middag för två bestånde av hembakad pizza med öl och äppelpaj med glass till efterrätt. Detta intog enligt romantikens alla regler på rötvit-rutig duk och tända ljus. Utsökt start på en magisk kväll. Efter att ha gjort oss vackra för alla underbara prinsar kvällen skulle bjuda på bar det av till stället. Vi gick in, kändes oss borta, blev uppraggade av två typ 35åringar som råkade bli rådissade (hoppsan....) hittade vår plats i världen och sen var det dags för konsert. Konserten var underbar, dom spelade en härlig blandning och det var bara magiskt, dock verkade resten av publiken inte riktigt lika med på noterna men vi och grabben brevid gjorde vårt bästa av medgungning och medsjungning.

Efter en så känslourladdning blev vi pretty trötta så istället för att fortsätta dansa natten lång råkade vi åka hem till Ida och dricka varm choklad istället. Ljuvlig och efter det blev det en cykeltur ut i Uppsalanatten.

Det var precis allt jag önskat av dom. Dom uppfyllde mina förväntningar med marginal. Fast jag skulle helst velat ha en privatkonsert bara för att ingen kan förstå.

Not what I planned at all.
I don't want to feel like this.
So that makes it all your fault.
the Walk- Imogen heap

Jag tror att större delen av mina inlägg börjar med "hej" eller något lika väluppfostrat... Varför?! Gulligt att hälsa på alla men då kanske man borde fråga "Hur är det?" också? Fast det kanske förutsätter att man skriver till endast en person? För i ett större sällskap kanske man inte ställer mer ingående frågor? Då kanske det räcker med ett litet snällt "hej". (Sagt med lite tveksamhet och ytterst blyg uppsyn..!)

För att återgå till väsentligheterna...(Kanske är en definitionsfråga...) Men, jag tänkte berätta en sak. För precis ett år sedan var en ganska lycklig dag för mig, jag klarade nämligen min uppkörning och därmed blev jag välkomnad i körkortsklubben. Det var glada dagar då för ett år sedan. Om jag inte minns fel var det precis denna kväll för ett år sedan som vi var ute och gjorde Uppsala osäkert. Nu minns jag alldeles jättetydligt. Vi började ju hemma hos mitt ex, Sara. (Nu kanske du börjar fundera på vilket håll jag är lagd åt egentligen, men för att se sanningen i vitöga har jag försökt att vara allt annat än "vanlig" men ack så dåligt det gick...) Anyway för att återgå till ämnet, en bra kväll på det hela taget. För ett år sedan. Jag vet inte om man skulle kunna säga att jag var lyckligare då men en sak är säker, jag vill inte att det ska vara för ett år sedan! Hell no, tänk va jobbigt om det fortfarande var för ett år sedan!!!

Dagen som är idag då, ett år senare.

Skillnader nu och då. Jag, Malin är numera inte längre en gymnasietjej. Utan en Student-och arbetstjej. Ehm fast det låter väl ungefär lika nördigt. Jag har dessutom förändrats en hel del tror jag, hoppas i alla fall!!

Om inte annat så har jag i alla fall klippt mig och skaffat glasögon haha...

Då var jag på väg att bli kär (och dessutom få mitt hjärta krossat( om några veckor för ett år sedan...) nu är jag bara hopplös. ;) haha

Men egentligen var det inget att detta som jag skulle skriva om idag, hade egentligen tänkt att skriva om vad som händer denna vackra torsdag...

Snart ska jag gå och klä på mig för att ta mig neråt stadens håll för att överlämna en skiva till Ida så hon blir beroende av the Perishers lagom till på lördag då vi ska leka på V-dala och lyssna på just dom. Det ska för örvigt bli grymt! Men åter till idag. Sedan bär det av till bibblan för lite hardstudying... För att lite senare möta upp Klara för en fika. Det är nog dagens stora. Har inte sett bruden sedan... Juli? Skandal i alla fall! Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig, känns som om det var evigheter sen det var... Efter att bandet las ner i December tror jag nog det var så har det liksom inte varit detsamma som förut. Tänk va längesen... Förlåt för all denna nostalgi, men för att spä på lite till. Fyra och ett halv år, till och från, med bandet. Galet länge. Nej, band-historien får komma en annan dag, trots allt ganska lång historia.

Nu måste jag nog byta om från min mysklädsel...Folk skulle springa om det fick se mig nu....Och inte emot mig snarare bortbort...

För att knyta ihop säcken, skål!

Broder Daniel- No time for us

Hej Hallå!

Hm, det här borde nästan bli något slags rekord på senare tid, två dagar i rad. Hm. I alla fall, tänkte jag erkänna en sak här och nu.

Jag, Malin, är....Just det. Beroende. Och inte av vad som helst utan jag har gått och blivit beroende av bloggar på gamla dagar... Dock inte överdrivet beroende av min egen (eller så har jag ganska duktigt gömt det beroendet långt bort) nehej du, jag har blivit beroende av andras bloggar. Har skaffat mig ganska många vid det här laget som jag måste kolla upp innan jag gör något att på datorn. Jag måste skaffa mig bättre saker att göra!!! (Självfallet har jag bättre saker att göra men som jag inte gör för det, men det hör inte till saken.)

Jo, och som av en händelse hittade jag något Alex Schulman skrivit för Aftonbladet. Men, det bör tilläggas att jag egentligen har något emot fenomenet Alex. Men det här gillade jag faktiskt, kanske för att jag instämmer i vad som skrivits, kanske för att det är så mittiprick. Eller så är det för att jag ibland använder mig av det han klagar på (oftast i absolut ironi, som ni kanske vet är min absoluta favoritsort på humor...) eller för att jag trots detta inte hat men stora ogillande fortfarande är lite fascinerad över dessa att jag bara måste läsa och tycka att det är fånigt. I alla fall, kanske dags att länka nu så att ni också läsa....

http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article830529.ab

När jag tog en promenad idag insåg jag något som var så hemskt att jag knappt visste var jag skulle gömma mig själv.

Tänk er, jag blir arg när han hör av sig, men nu är jag ännu argare för att han inte gör det. Hallå, hur knäpp får man bli? Men som vanligt har jag funderat ut en teori. Egentligen bryr jag mig inte, jag behöver bara ha det psykologiska övertaget, egentligen hur korkat som helst men jag tycker inte om att vara i underläge!  Nu är det dags för mig att ...

Perfect Day- Lou Reed

Hej Hallå!

Dagen har varit lång, mhm. Kantats av Bil, Kamera, Traktorer, Goda Vänner, Fina åkrar, God mat, Konstiga människor. Låtom oss byta ämne! Summa summarum det har varit en bra dag, mhm aha. Jag har gillat den, höstmys is niiice...

Jag funderade på en sak tidigare, varför är det fortfarande så...inte tabu men inte riktigt accepterat med killkompisar? Jag menar, om man säger att man ska träffa en kompis(och så kommer det fram att det är en kille...) följer alltid tusen frågor om vem, vad, hur, när?! Jag säger, Fånigt!

Jag vill bara ha en bra killkompis som man är helt på det klara med vad det är. För att det känns alltid att man måste pröva varandra först. Varför kommer alltid ärjagintresserad tankarna först? Mycket underligt! Jag vill ha det enkelt tack! Vill du vara min POJK-VÄN?!?

Men nog om det!

 Idag vill jag pröva mina vingar och flyga ut i världen, vad tror ni om en termin i lund? På Nya Zeeland? Eller varför inte Göteborg eller England? Jag är på.

Igår lyssnade jag på Hammerfall och mindes tillbaka till alla kalla kvällarna då jag gick mellan bussen och idrottshallen där vi hade handbollsträningarna...Jag gick i åttan och hade min gamla bärbara bandspelare i fickan, musiken dunkande i öronen. Jag tror jag var ganska lycklig. Kall men lycklig. Vad är lycka egentligen? Jag tror att jag upplevde den idag när jag gick i skogen i gröna stövlar. Det är något speciellt med att få känna sig höstig. Och bra. Är jag bra? Ibland. Är du bra? Alltid.

Avundsjuka. Varför är man aldrig nöjd?! Att vara glad för studerna man får och tiderna. Att inte vilja vara någon annan, egentligen har väl ingen annan lättare. EGENTLIGEN är ett ganska överskattat ord tycker jag. Jag står för att jag tycker att alla har rätt att må dåligt, oavsett hur skitig vardagen egentligen är. Egentligen borde det väl vara tvärtom, att jag ska stå för att alla har rätt att må bra. Men hallå. Är man deppopsnöre, man ska aldrig utmana ödet i onödan...

tack och hej

John Mayer

oh shit! haha, jag har om du inte redan visste det ett ganska konstigt förhållande till musik. Och hittade denna låt, och tänkte "vilken soft låt" sen nu när jag just skrev det, insåg jag...Hm...Jag känner igen det där namnet, John Mayer. Sen insåg jag plötsligt varför... Det saknades ett annat namn brevid. Och det är nog ännu pinsammare... Pinsamt att jag vet och pinsamt att jag lyssnar på något som har kontakt med ingen mindre än...hm..HOST...(jessica simpson....host..) shit... Nu skäms jag....

För att snabbt och lustigt byta ämne för att mörka det hela lite. Hej och hå jag har gått och blivit vrålförkyld som resten av världen...soft...inte...

Jag har varit mer isolerad än någonsin...Skooooj...Och mamma har jobbat...(haha, låter som om jag är runt tre år...haha)

Sooo...jo just ja! det är så roligt att läsa vad man skrev för ett år sen!

Precis för ett år sen. Den andra oktober 2006 skrev jag i min blogg som följer...

"jävla kemi. jag hatar kemi...

jag har dålig karaktär idag.

förresten gillar jag inte riktigt mig själv idag heller...

och ful också...med min finne på näsan så jag ser ut som rudolf."

 hej och håå vad jag är förändrats...hehe inte:D eller jaa, kemi hatar jag väl inte idag. och jag har ingen finne på näsan som gör att jag ser ut som rudolf...men tja...haaha

Hihi det roliga i kråksången var att jag har funderat lite på några jättebra saker jag skulle vilja dela med världen men...Totally gone. Nu. Men för att skylla ifrån mig detta svammel (för du vet väl att man ska skylla ifrån sig så mkt man bara kan??!) så har jag säkert feber. Tänker dock inte kolla upp det hela, för jag har fobi för termometrar.

Jo, det suger lite att vara sjuk. Hade faktiskt stora planer för denna vecka. Och det skriver jag inte bara för att det ska verka så. Jag hade det...Men nu är jag ledsen...

så hejdå