För snart ett år sedan fick Uppsala en ny invånare. Ida.

Ida och jag träffades för 5 år sedan när vi var på samma humanistiska konfirmationsläger. Efter lägret började vi skriva brev till varandra. Jag minns hur glad man blev när det låg ett brev i brevlådan. Hur man funderade på om man skulle slita upp det så fort som möjligt eller om man skulle försöka hålla på det ett tag till bara för att ha något riktigt bra att läsa innan man somnade. Hon bodde då många mil härifrån. Hon var här några gånger och jag där. Efter gymnasiet bestämde hon sig för att flytta till min stad och läsa på universitetet här. Det visade sig vara ett mycket bra beslut. Förra hösten när vi lagade mat hemma hos mig, hur vi cyklade ut till röda korsets utförsäljning och sedan gick över till Ikea och fikade. När vi gick på konsert, bio eller spelade spel hemma hos henne med hennes vänner. Någon gång under hösten blev Ida bara Ida, inte Ida från konfirmationen. Jag minns knappt hur hon var då. Julen var konstig, konstigt att hon inte längre var i min stad.

Men hon kom tillbaka till vårterminen som tur var. Vi fikade och dissikerade pojkar. Som samtalsämne alltså. Romantiska middagar för två. Vi var. Sista april var riktigt roligt, vi charmade alla. Som vanligt. När vi drar i gång när vi är ute bland folk tittas det alltid lite snett med ett litet leende på oss. Antingen ser vi lustiga ut eller så har någon hört något av allt underbart roligt som förekommer i våra konversationer. Sommaren har till stora delar varit Ida. har inte träffat många andra, men Ida får mig alltid på bra humör och förstår hur jag tänker och känner. Säger det jag tänkt säga innan jag ens sagt det. Eller samtidigt. Igår sa vi hejdå, hon ska åka till Afrika och komma hem igen lagom till jul. Jag cyklade gråtande hem i natt, kände mig mer ensam än någonsin. Jag hatar hejdå-n. Jag klarar inte av sådant.

Vad ska jag göra av all min tid tills hon kommer hem igen?!

 

klara

17 augusti 2008 19:20

Gillar du smink/skönhetsprodukter? Bli då medlem här:

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=1549

och få gratis presentkort på 150 eller 250 kr från Kicks hemskickade!

 

ida

19 augusti 2008 10:28

Jag grät också när jag cyklade hem. Och igår i bilen på väg hem, när jag lyssnade på skivorna jag fick.

Men du klarar dig, för du är bäst! Och jag kommer tillbaka, för jag kan inte vara utan våra samtal. De där som folk ler lite snett åt.

Och semester i Nairobi är kanske inte så dumt? ;)

Kram!

http://prinsessanpaarten

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Darling, darling what you mean to me   Darling Darling- the Hellacopters   Hon trädde ut ur skuggorna och in i ljuset igen.   Skämt åsido, jag tror jag lovade Ida att skriva för hennes skull. Allt för Ida.   Jag går och funderar på mitt dilemma som...

In a blink of an eye- the Perishers   Här sitter jag, och mörket har tätnat utan för mitt regnvåta fönster. Hösten har nog kommit. För tjugonde året i rad i mitt liv har den åter dykt upp. Känns? Ja, det gör nog det...   I fredags var vi ute. Jag fic...

HEJ            

Anna-maria Espinosa   Tänkte bara visa hur det går till när vi har firmafest. ...

Doris   Okej, för att börja bara lite smått. Jag är sjukt godissugen. Så galet. Sådär som det kan vara vissa veckor. Det är nog tur för hela samhället att jag har varit ute och gått varje dag denna vecka. Så ingen blir rädd när man får syn på mig, ha...