Kings of convenience

Jag är tillbaka. Antar jag. Mest för att jag fick ett behov av att skriva några rader som antagligen inte gör någon gladare förutom möjligtvis mig själv. Just för att jag få skriva bort det. Då kanske det slutar att finnas. Hoppas jag innerligt men vet lika mycket att det inte kommer försvinna möjligtvis minska lite. Men jag är antagligen precis lika hopplös efter detta. Men nog om det.

Jag har inatt kommit hem efter en vecka på västkusten. Det innebär väldigt mycket tid att fundera, tänka och analysera. Vilket aldrig brukar bli bra. I vanliga fall brukar jag ha fullt tillräckligt mycket tid att göra just dessa saker.

Som väldigt ofta upptas mina tankar av kärlek. Jag tror att detta beror på att jag faktiskt är en hopplös romantiker och kanske fortfarande väntar på prinsen på den vita hästen. Trots att jag nog skulle bli livrädd och springa åt andra hållet om det väl skulle hända. Men den stora frågan jag ser är...

Varför är vissa människor aldrig ensamma medans andra alltid är det? Ligger det i personligheten? Vem är det starkare då? Den som vågar vara själv eller den som vågar att riskera ett trasigt hjärta för att få vara lycklig nu? Jag skulle gärna säga att de som vågar vara själva är starkare för att jag tillhör kategorin om aldrig är i en relation. Dock inte sagt att jag aldrig har kärlekstrubbel, för det lyckas jag med att ha konstant och för jämnan. Annars står dem och väntar runt hörnet. Men jag börjar mer och mer tro att det är kategori två som är starkast. Om man måste ha en starkare kategori...

To be continued. För jag insåg att jag måste samla mig för att fortsätta detta utan att dra iväg allt för mycket åt något håll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Darling, darling what you mean to me   Darling Darling- the Hellacopters   Hon trädde ut ur skuggorna och in i ljuset igen.   Skämt åsido, jag tror jag lovade Ida att skriva för hennes skull. Allt för Ida.   Jag går och funderar på mitt dilemma som...

In a blink of an eye- the Perishers   Här sitter jag, och mörket har tätnat utan för mitt regnvåta fönster. Hösten har nog kommit. För tjugonde året i rad i mitt liv har den åter dykt upp. Känns? Ja, det gör nog det...   I fredags var vi ute. Jag fic...

För snart ett år sedan fick Uppsala en ny invånare. Ida.   Ida och jag träffades för 5 år sedan när vi var på samma humanistiska konfirmationsläger. Efter lägret började vi skriva brev till varandra. Jag minns hur glad man blev när det låg ett brev i...

HEJ            

Anna-maria Espinosa   Tänkte bara visa hur det går till när vi har firmafest. ...