In a blink of an eye- the Perishers

Här sitter jag, och mörket har tätnat utan för mitt regnvåta fönster.

Hösten har nog kommit. För tjugonde året i rad i mitt liv har den åter dykt upp. Känns? Ja, det gör nog det...

I fredags var vi ute. Jag fick sällskap och tappade annat. Men i alla fall, när det skulle fyllekäkas på Max runt tretiden så satt jag brevid en grabb som jag läste en jordbrukskurs på gymnasiet med (kände att det hade en viss betydelse för historian...), medan de andra pratade om normala saker satt vi och pratade lite om maskiner och annat. Han hade varit ute och plöjt varpå jag säger att jag minsann saknar det där och vill också. Han säger då att han tror att jag kommer hamna på landet när jag blir stor. Jag skrattar lite tyst för mig själv och tänker "hur fel har han inte..." (typ). Idag, pratade jag med en gymnasieklasskompis som jag inte pratat med på ett år typ, trevligt faktiskt, i alla fall så berättar jag denna historia. Varpå han fnissar och säger att han tror samma sak... What´s up with this?!?

Är mitt öde så solklart?

Fundera på den. Tack. Om du kommer på något, är jag tacksam för ja, allt.