You don't know me- Ryan Adams

Jag har ångest... För att jag nu bara har... TRE dagar kvar i min vardag som jag gillar ungefär såhär *sträcker ut armarna så långt det går* mycket. Fredag är den dag då jag ska börja jobba på riktigt. Kul kanske du tänker, jag tänker snarare PANIK! Är jag redo? Det är så lätt att tänka "det är inte nu, det är långt kvar, du hinner vänja dig" men sen plötsligt står man där. Tänk om, hemska tanke, jag blir kvar där?! Tappar all lust att plugga vidare och bara...blir...tråkig? Usch, ångest och tvi och blä.

Ryan Adams är för övrigt nästan det enda som jag lyssnat på idag. Problemet är att det aldrig blir tråkigt, för att jag har typ alldeles för många skivor med honom i datorn så man kan lyssna vääldigt länge utan att lyssna på samma låt. Vilket har resulterat i att jag, Malin, har blivit...lite betuttad. Jag diggar det ordet, jag gillar nog ord i allmänhet. Härom dagen gick jag och tänkte på odet "perspektiv" i några timmar. Det är vackert! 

Som om det inte räckte har jag drabbats av jagsaknarmittlångabrunahår... Det var ganska ljust ju, och långt kanske framförallt. Bara för det tänkte jag visa er en bild där jag själv skulle säga att jag ser liten ut... Och har fått fnatt men det bjuder jag på. Men jag saknar gamla Malin. Det gör jag verkligen.

 

AP

28 januari 2008 17:50

Du, det gör jag med! Långt svajande hår liksom. Gosh! Men, hur jävla liten var du på bilden egentligen?

http://www.annap.bloggagratis.se

 

ankan

28 januari 2008 23:14

nej! jag hade skrivit en lång kommentar, men den försvann! den handlade om att du var bra på uppsats, att ditt hår är fint nu, att jag också bara lyssnat på ryan hela dan, att jag är galen och knäpp, att jag inte vet varför jag aldrig läser din blogg annars men den är ju kul ju osv. en massa svammel alltså. jo, och så undrar jag när du kommer och crashar mitt golv, för det vore trevligt. pussåkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Darling, darling what you mean to me   Darling Darling- the Hellacopters   Hon trädde ut ur skuggorna och in i ljuset igen.   Skämt åsido, jag tror jag lovade Ida att skriva för hennes skull. Allt för Ida.   Jag går och funderar på mitt dilemma som...

In a blink of an eye- the Perishers   Här sitter jag, och mörket har tätnat utan för mitt regnvåta fönster. Hösten har nog kommit. För tjugonde året i rad i mitt liv har den åter dykt upp. Känns? Ja, det gör nog det...   I fredags var vi ute. Jag fic...

För snart ett år sedan fick Uppsala en ny invånare. Ida.   Ida och jag träffades för 5 år sedan när vi var på samma humanistiska konfirmationsläger. Efter lägret började vi skriva brev till varandra. Jag minns hur glad man blev när det låg ett brev i...

HEJ            

Anna-maria Espinosa   Tänkte bara visa hur det går till när vi har firmafest. ...