I knew the pathway like the back of my hand.
keane-somewhere only we know

alltså vissa dagar behövs det inte mycket för att jag ska känna mig neråt. idag var det en sådan dag. jag vet inte riktigt vad det var som fick det hela att utlösas sig. men oftast är det en sak som gör att plötsligt känns allt åt skogen. idag var det nog när jag pratade med mormor. egentligen var det inte hennes fel som såå heller. jag menar. eller ja. jag orkar inte gå in på varför... men

alltså... jag har stött på några otrevliga typer idag. inte coolt. me not like. mhm aha. nu har jag helt tappat tråden.

tataa