I knew the pathway like the back of my hand.
keane-somewhere only we know

alltså vissa dagar behövs det inte mycket för att jag ska känna mig neråt. idag var det en sådan dag. jag vet inte riktigt vad det var som fick det hela att utlösas sig. men oftast är det en sak som gör att plötsligt känns allt åt skogen. idag var det nog när jag pratade med mormor. egentligen var det inte hennes fel som såå heller. jag menar. eller ja. jag orkar inte gå in på varför... men

alltså... jag har stött på några otrevliga typer idag. inte coolt. me not like. mhm aha. nu har jag helt tappat tråden.

tataa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Darling, darling what you mean to me   Darling Darling- the Hellacopters   Hon trädde ut ur skuggorna och in i ljuset igen.   Skämt åsido, jag tror jag lovade Ida att skriva för hennes skull. Allt för Ida.   Jag går och funderar på mitt dilemma som...

In a blink of an eye- the Perishers   Här sitter jag, och mörket har tätnat utan för mitt regnvåta fönster. Hösten har nog kommit. För tjugonde året i rad i mitt liv har den åter dykt upp. Känns? Ja, det gör nog det...   I fredags var vi ute. Jag fic...

För snart ett år sedan fick Uppsala en ny invånare. Ida.   Ida och jag träffades för 5 år sedan när vi var på samma humanistiska konfirmationsläger. Efter lägret började vi skriva brev till varandra. Jag minns hur glad man blev när det låg ett brev i...

HEJ            

Anna-maria Espinosa   Tänkte bara visa hur det går till när vi har firmafest. ...